Stress


Älskar den här känslan av att stanna upp.

Jag har alltid, eller i alla fall så länge jag kan minnas, levt med stress. I tonåren var det många sjukhusbesök på grund av värk i huvudet och i magen men såklart var det ingenting som togs vidare. I gymnasiet varvade jag skola, med helgjobb + kväll/nattjobb med kompisar, utekvällar, träning, pojkvän och villarenovering. Alltid prestationsångest. 

Nu har jag min stress under kontroll, jag vet vart den är, vart den kommer ifrån och när den slår till - vilket gör att jag kan hantera den. Men det finns inget som är så avkopplande, lugnande, som att sitta på altanen i solnedgången. Känna lukten från skogen, höra fåglarna kvittra och se himlen skimra mellan rött och orange. 

Älskar den här känslan av att stanna upp och bara försvinna från vardagen, och jag önskar bara att jag kunde förmedla den känslan till er alla där ut som själva bär på den här ständiga stressen. 

i mitt hjärta



Burgare och öl igen (tredje dagen irad - skärpning nu Emma!) men denna gången på det där stället som har en alldeles extra plats i mitt hjärta. Stockyard. Fantastiska burgare, sötpommes med parmes, baconmayo...

Fin kväll, fint käk, fint bagageluckehäng och en fantastisk fin och ständigt efterlängtad vän! 
Visa fler inlägg